Mnmnmn

D e jävligt kämpigt att hålla sig från att följa de små infallen som poppar upp inne i pallet. Bam; jaaa d gör vi! Å me en klapp på axeln får man höra ; näääeee, d vet du att du Inte ska.
Å så igen: Bam! Nu vet ja! ..nej på d oxå? Happ. BAM!!! Som en blixt från klar himmel! Hinner inte ens tänka klart innan ja själv fattar att Absolut Inte!
D här me å stå på sig å följa d mål man själv satt upp e fan knepigt när man e lite lätt skitzo å på d lider av dement light. Jamen klart ja klarar d. Så länge ja kommer ihåg d:P

Nu TV, Top Model returns följt av Desperata hemmafruar å på d lite GCB, en ny favorit. Love it!

// J


Light me up

Så vaddå?
Allvarligt!
Inget?

Tur att ja slösa bort en timme på att fixa påskägg.. Tur att d ända jag tänkte på igår va hur synd d va om henne. Tur för mig. Jävvla tur att vi bryr oss om vara dra på lika basis. Tur att ja slösar all min energi på nått som inte finns, IGEN if I might add.

Kanske d e så att man ska sluta öppna sin själ så fort hjärtat hoppar till. Kanske man ska jävvla skärpa till sig.
Kanske d e tur att jag hittills inte har kraschat. Kanske d e så att just nu har ja ingen plats för nån annan som kraschar.
Mest e d kanske att jag inte har ork att bry mig om nån som inte vryr sig att jag bryr mig? M. För om man tycker att man ska va the one å inte e d kanske d kvävs nått på insidan. Som ett ljus som inte kan brinna om man sätter ett lock på burken d står i. Kämpar in i d sista å till sist släcks d å allt blir helt svart.

//J


Lucky Luke


Lucky me.

E ja där nu igen. Kämpar. Alltid ska d kämpas. Why I ask, Whyyyy??
Kan d int bara va enkelt. Att allt bara faller på plats. Som me Cassie. Allt bara hamnade rätt å vardagen vart vardag utan en massa kämp hit å dit. Allt bara föll så rätt. Varför? Varfööör kan d int bara falla rätt? Va sådär enkelt å inte att man ska ta sig igenom. Utan finnas i. Finnas i dagen å bara njuta å va.

Men så blire ännu värre. Varför måste ja då längta å sakna å vänta å undra å vilja å?
Längta efter e d värsta jag vet. Värsta! Ja hatar d mest av allt i hela världen.
E d så att ja e van att få precis som jag vill å nu får ja inte d? E d så att jag vart själv för länge å van att det ja tycker å bestämmer e d som ska följas? Kan d vara att ja manglar på utan att känna in? Kanske.
Men jag vet oxå att juh öppnare man e juh sårbarare e man. Kan d vara d? Håller ja avstånd är det lättare att skaka av sig..? Kanske om man skulle ta å lugna ner sig ett kilo eller sju..
Som att d kommer hända?!? *asg*
Nä. Har man kollat på hästen å bestämt sig för å satsa så e d bara hålla hårt i hatten å Ride On. Youre with me now cowboy, gettyup! Ride me and ride me goood!
Äh fan va less ja e, kan int annat än driva mere å skratta åte. Ha!

En trött ensam cowboy på väg i solnedgång. En trött ensam cowboy, å hans väg e väldigt lång.
Genom präriens vilda landskap ska han rida än en gång.
En trött ensam cowboy, å hans väg e väldigt lång.


RSS 2.0