victoryous

-låt din hjärna hitta ditt hjärta igen

Mm, exakt så. För fram tils för några månader sen har han kunnat ha lösa tyglar å fungerat relativt bra, men så började d krypa fram saker sakta: elaka ord. Arga meningar. Ljuger en hel del för att få sin väg: "min mamma sa det" "det var inte jag det va -namn-" osv.

Han har oxå blivit oerhört otacksam, en bortskämd snorunge. Vill han ha nått börjar han meningen med : "Får jag aldrig?"

Detta ska det bli helvändning på, ikväll ca 16/17:00 ska vi sätta oss vid stora bordet i vardagsrummet å titta på foton på allt vi gjort senaste året (iden fick jag av Ewa). På så sätt börja uppmärksamma honom på hur mkt han faktist får och får göra.

Sen ska vi skriva 5 regler. Där 2 kommer vara:

• Vi ska vara glada för det vi har (fått(göra).

• När man vill ha något är det en önskan, inte en order. Man får bli ledsen men ALDRIG säga att man aldrig får nått. 

Jag hoppas detta ska hjälpa lite grann. Vi ska oxå öva på att skilja på påhitt å sanning. Det är fantastiskt med fantasi, men när man förtränger verkligheten för att den är jobbig då är det dags att jobba på det.

Dagboken vi påbörjade som spårade ur helt pga hans fantasier.

En polarid utskrivare hade varit bra att ha--> bildbevis!

Så, dag 1 dåra så får vi väl se om det hjälper...

Så i morse sa jag att Idag ska Charlie sova. Jag hade oxå pratat med Charlie om detta i går å påmint honom i morse i hallen och igen innan vi gick in genom dörren på förskolan.

Dels behöver han sova för att han va seg redan igår em å dels då för att jag vill ha hem en glad foglig härlig kille som man kan umgås med utan att få ett psykbryt på.

Hör av mig till hans avdelningpersonal runt 12:20 å säger att de kan höra av sig om han somnar å när han vaknat, han får juh sova hur länge som helst. 

Trots vetskapen att jag behöver att han sover: att han behöver få hjälp med att komma ner i varv innan sovvilan och att han inte kan hantera frågan: vill du sova? Han behöver att man tar han i handen å säger: nu ska du sova(punkt), så har peronalen rent ut sagt skitit i vad jag vad bad om och vad charlie faktist behöver för att må bra och fungera bra. I stället har han varit på en grannavdelning å levt loppan heöa dan och när frågan om sovvila kommer upp kan vi juh gissa svaret. Så nä, idag blev det i gen sovvila för charlie utan ännu mer aktivitet än vanligt. 

Tröttet hör jag redan i hallen,  han har lagt in en extra växel för att ens orka stå upp å är nu speedy Nr 1. Gnället är bara en minimal bieffekt av hans utmattning, å på förkolan släpper han inte garden lila lätt som med mig(sin mamma). Vi hinner inte ens utanför grinden så börjar gnäll tjat tårar. Hem å hämta zeerah, håller upp mitt humör, det är juh freda me allt va jag hade som önskemål stt denn skulle inehålla. På väg till centrum å godisaffären snubblar han på sina egna fötter, går nästa in i en stolpe å försöker hoppsa som han så ofta annars gör men benen bär inte längre. 

Sen drar han upp tempot igen å stänger helt av världen runtom, in i godisbutiken med all denhär energin, inte glädje utan begär, å sötsuget som är på hög nivå nu när tröttet i funnit sig å måste motas undan illa kvikt. I vanliga fall brukar vi stanna utanför å samla oss, ta några djupa andetag å sen gå in för att undvika hetsen, men nej, ja hann inte ens knyta fast Zeerah innan han va inne i butiken me påse å spade.

Jahapp.

Hem lika knasig, smällde i sig godiset på mondre än 3 minuter sen har han bara farit runt runt runt, allt för att inte somna. 

Det slutade inte bra heller får när han skulle sova så bröt jag ihop på hans säng å bara grät å grät, som ett barn faktist. 

Inte ens då uppfattar han varför jag är ledsen, hans hjärna har slagit av sen länge å ja: jag förstår d men just då kunde jag inte annat än gråta. D här va fab den sämsta fredan ever!

Vi har lovat varandra att i morrn ska vi göra bättre.'