Kamphund eller hundhets??
Folk i sverige vet inte vad kamphund innebär... Min mamma frågade sig själv och mig vad en kamhund egentligen e. Ja, sa jag, d går juh inte att peka ut.
D e ungefär som att man skulle säga
"-Vilka slags människor e friidrottare?"
D handlar inte om hundrasen, d handlar om en sport människor tycker att hundarna ska utöva i stället för att slåss själva, en sport som funnits i många hundra år.
Att folk sen blandar ihop hundhetsning å hundkamp, d e bara fel.
Om jag har en Pudel å hetsar den emot folk, barn å andra hundar så e d inte lika farligt som om jag hetsar en "Pittbul" emot folk, barn å andra hundar? Jo, å trots d kommer folk inte klassa Pudeln som nån kamphund..
Låt oss nu skillja på kamp å hets;
"Kamp":
Om man skulle sätta in en pudel i en ring å låta den slåss mot en golden retriver, skulle odsen va stora att d inte blir så mycket fajt, eftersom en golden ofta inte har så högt temperament utan backar hellre å lägger sig.
Tar man en pudel mot en lite mer stutsig å robust ras, som en schäfer, då blir d lite mer... men fortfarande inte tillräkligt, eftersom båda raserna inte e så tåliga. En rotwiler å andrasidan e en stor stark hundar å lämpar sig bättre eftersom dess uthållighet å smärttröskel inte e lika hög.
De som har hundkamp som sin hobby letar juh självklart upp en stark å tålig hund, en som e villig att träna å inte fegar ur när nån annan hund närmar sig. Temperament e ett måste, stissig, uthållig å smidig... Precis som en idrottare e d bara den bästa som e bäst, å d finns en annledning till det; Att vinna
Stora turneringar i hundkamp med fina priser å medaljer å berömelse va inte alls ovanligt i de länder kampsport utövades förr. Jublet ifrån publiken blir högra juh mer fajt det är i ringen, precis som när människor boxas på profitionell nivå.
"Hets":
Hundhetsning e oxå en gammal sport, precis som tjurfektning(somoxå e en hetssport)
Hunden går att hetsa emot mycket, å särskillt om man har en hund som har nära till iriitationen över att andra hundar/djur/människor e för nära inpå deras revir eller va dom anser vara sitt personliga utrymme.
Rädsla e ofta oxå en god grund, rädsla för cyklar, bilar, barn osv.
Min Chinesiska nakenhund e rädd för båda barn å vuxna män. Innan jag började träna bort det värsta kunde det gå så längt att hon stälde sig på bakbenen, visade tänderna å både morrade å skällde för att få det jätteläskiga barnet att försvinna ur hennes åsyn.
Skulle jag ha velat kunde jag gjort så som många andra människor (bla dom jag mött å hon skällt på) bara skratta å gå vidare som om inget hänt.
Jag skulle kunna göra så som profitionella hundhetsare tränar sina hundar, egga henne å låta henne löpa i längre lina å få henne att jobba frammåt å mot olika mål, som jag väljer; Andra hundar, katter, fåglar, barn, barnvagnar osv.
Svenskar som använder sig av ordet "kamphund" när d dom, oftast, egentligen pratar om "hundhetsning".
En hund som har blivit hetsad mot annadra hundar eller något annat å tränad att attakera/ göra utfall har ingenting med hundkampsporten att göra. Sen att samma hudraser används för båda syftena har med rasen i sig att göra.
Man tävlar inte gärna höjdhoppning med en föredetta ridskolehäst utan hellre en stor häst som har goda förutsättningar att bli bra, vilket mest handlar om hästens muskler, kroppsbyggnad å lättsamhet att träna, sjäklart med goda resultat. Precis på samma sätt tänker folk som vill arbeta med hundhetsning. Man vill ha en hund med snabb acceleration, snabb reaktionsförmåga och ett hett temperament för att kunna jobba upp bästa resultat.
PittBull
I sverige använs oftast ordet/namnet "pittbull" när det är en hund med utseende av hur en pittbull enligt dem ska se ut. Rasen e egentligen inte alls vanlig i sverige, å me rasen menar jag renrasiga hundar med full stamtavla.
Hundägare som har renrasiga Pittbulls e mest utställare, så som med dem flesta hundar i sverige.
En rashund e dyr, å uppfödare säljer inte gärna sina valpar till vem som, dels för att dom e rädda om djuren å dels för att dom e rädda om sitt eget å sin kennels rykte.
Pittbullen är ifrån början främst framavlad för att utöva hundkamp av folk som ängnar sig åt hundkamp, den e en liten hund med stora starka käkar, snabb, smärt, smidig, rejäl accelerationsförmåga å smärt kropp med minimalt med hår vilken gör den svårfångad. Detta efter många års parning me många olika raser för att nå bästa resultat, å den ultimata hunden för sporten hundkamp.
Rasen e inte aggresiv mot människor av naturen, tvärt om e pittbullen väldigt smörig för sin människo-omgivning, väldigt villig att göra rätt å därav väldigt lättlärd, detta e ett av de fakta som väldigt sällan tas upp i media,
och en egenskap som gör att en pittbull e väldigt bra som familje och arbetshund.
Rasen har en oerhört bra näsa å väldigt arbetsvillig, uthållig å envis, vilket gör att den lämpar sig bra för såväl agility som långturer med häst som svampsökning i många timmar. Innomhus e rasen lungn men reser sig snabbt om man ska ut på promedan eller ut å "jobba"/"träna".
Med en bra uppfostran blir alla huhndar lätta att umgås med. Precis som du inte vill att din Pittbull sitter å tigger å dreglar vid matbordet vill du väl inte att din Cockerspaniel morrar å hugger efter dig om du passerar matskålen när den äter...
//J
Jävla bra fakta där, du kanske ska sattsa på junalist/hur fan de nu stavas haha..
Bra skrivet dock vill jag tillägga att det borde fördjupas lite mer.
Jämförelsen med idrottare och en kamphund är inte till fördel för vare sig en idrottare eller för kamphunden. En idrottare är en människa som tar beslut efter information, det gör inte en hund. En hund agerar på dess instinkt efter sin rasstandard.
Har under mitt liv haft flera olika raser, Golden Retriver, Schäfer och Boxer. Den ena mycket olik den andra i såväl exteriör som "huvud". En golden går knappt att få som vakthund, medans att försöka ta bort vaktinstinkten hos en schäfer är omöjlig, just för att dess anlag finns med. En idrottare, behöver inte ha anlag - well, det finns nog barn till elitidrottare som själva blir framgångsrika idrottare - men det kan också bli en som inte alls tränar. Alltså har ju vi människor ett val.
En hunds anlag ärvs.
Som du skriver är pitbull ovanlig i Sverige och de få ägare som har den är mycket seriösa. Däremot finns det en handel av andra "kamphundar" på sidan om den lagliga. En laglig handel är av seriösa uppfödare som uppfyller SKK:s regler och för upp sin uppfödning via Skatteverket. Den illegala, "på sidan av" utan registrerade valpar, struntar i alla regler utan driver det för antingen pengar eller att få fram en så vass hund som möjligt.
En vass hund: En hund som hetsas mot andra hundar, eller människor. En hund som lär sig att anfalla. Dessa är ju givetsvis fel. Det var inte därför jag skriver inlägget.
Jag skriver inlägget om anlag. En amstaff har anlag för kamp, även om den är jättesnäll. Problemet är att veta hur den reagerar i olika sammanhang.
Är inte för att de skall förbjudas - dock bör dess ägare vara väl medvetna om handhavandet, vilka strikta regler lagen har, och självklart göra sitt bästa för sin hund och även omgivningen.
Jag kan ju lungt påstå att flera av de amstaff jag träffat är snälla, men också träffat de som "exploderat" utan någon vidare anledning.
Det är tråkigt om det händer, för då måste man ta bort den hunden.
Vad ska vi då göra?
Som jag skrev ovan: Raser av dessa bör hanteras på ett bra sätt, ge dem den mentala träning som de behöver. Vill du inte träna, inte vara ute mycket och stimulera hunden - skaffa då en ras som inte kräver så mycket.