Jag ...
Jag tog bort min hund, och bästa vän, i förra veckan. Efter ett års hårt jobb med en stor och robust hund på 47 kilo med enormt ostabilt och osäkert lynne. Man brukar prata om att hundar kan ha "hjärnspöken". Denna hund var mitt liv och beslutet att ta bort henne var allt annat än lätt men samtidigt,för mig, självklart. Hon blev under det senaste året rädd för allt från när jag skakar lakanen i sovrummet till gardiner som blåser.
Till en början var det dammsugaren och hundar av liten sort som var hennes stora fara. Vi, hunden och jag, har jobbat med att få henne stadigare i psyket och ge henne högre självförtroende både med hjälp av information via internet, cesar milans metoder och profitionell hjälp av utbildad hundinstruktör.
Vi har jobbat så mycket fysiskt som tillåts utan att slita på hennes tunga kropp och hennes leder. Jag har aktivt varje dag jobbat med mitt ledarskap och har därmed stärkt hennes och min relation. Efter oerhörda framsteg med både det ena och det andra slutar det med att hon blir rädd för ett barn på gården, gör utfall och får tag i pojken. Han i sin tur hann kasta sig åt sidan och jag hann få stop på hunden med hjälp av kopplet. Den blev bara ett nafs denna gång. Nästa gång blir det inte ett nafs utan en rejäl skada på ett oskyldigt barn, som i sin tur kanske får skador både fysiskt och psykiskt för resten av livet.
Min uppfödare tycker att jag gjorde ett dåligt val som inte gav hunden en chans, vill inte lyssna till att hon fått ett antal chanser under det senaste året och tycker att jag inte är en värdig valpköpare eller hundägare för den delen. De fick höra om avlivningen via hundens ”handler” som ringt och berättat "sin version". De har trots detta besked inte hört av sig till mig och frågat vad som hänt utan tycker bara att jag i allmänhet är en dålig hundägare. Inte någon som helst förståelse för att jag mår dåligt av allt som hänt både med hunden och pojken. Självklart ville jag ringa och berätta allt, men jag behövde samla mig.
De vill hitta en anledning till hundens beteende som att hunden kanske hade en dålig dag eller ville försvara mig för att jag är gravid. Hennes ”handler”, som känt hunden knappt 3 månader av hennes 3 år tycker detsamma och att det är mitt dåliga ledarskap som gett hunden sin rädsla.
Jag har både innan jag skaffade hunden och under tiden jag hade henne läst på om rasen där ras- standarden säger att det ska vara en stabil, orädd och lugn-i-alla-situationer hund. Jag förstår också att alla hundar är olika och att standarden på hunden är en önskan mer än ett "ska".
Som skrivet, en hund av denna storlek och kaliber är ingen leksak. Hennes osäkerhet gynnar ingen, allra minst henne. Jag anser att mitt beslut visar att jag tagit mitt hundägarskap på allvar och enligt mitt tycke ska hundar inte bita barn utan anledning. Det där dåliga ledarskapet anser jag är en försiktighet mer än en rädsla från min sida. Att veta vad hunden e kapabel till om man inte är vaken som ägare, och jobba med de problem som uppstår och inte bara låtsas som om de inte finns.
Jag har ett antal människor i min närhet som kan vittna om att jag lagt ner all tid och energi i hunden med många framsteg och fler bakslag, ett fram två bak ungefär.
Jag har gått igenom situationen ett antal gånger i huvudet och kommer fortfarande fram till samma beslut. Hon bet ett Barn, som hon dessutom kände och har umgåts med tidigare.
Ett alternativ var att skicka ut hunden i skogen till någon gubbe så hon får vara kvar i livet. Utan att se till vad hunden mår bra av. Hur skulle hennes psyke se ut om ett år utan den mentalträning hon behöver. Skyddar man hunden genom att inte utsätta den för prövningar och utmaningar och psykisk träning?
Hunden var min bästa vän och världens snällaste, men sanningen är också att hon var oerhört rädd och utåtagerande och den dagen jag tog beslutet att ta bort henne var den värsta dagen i mitt liv…
//J
Hei Josefine
Vi legger inn vårt inlegg engang til, så du kan lese igjennom det igjen og se om det var noe som var uklart
Og det var jo dummt att du har hatt problemer med henne för... kanskje du kunne ha nevnt det til oss ?
Men vi trodde at allt var gull for deg og din hund... vi prates jo på MSN fra tid til annen og så ser vi jo på din blogg på alle bilder med hunder & barn så hvordan skulle vi vite dette ?
Så du får ha oss unskyldt om vi synes att du gjorde feil når du tok bort x-it... vi ville jo gjerne sett hva som var feil med henne vi også för du tok henne bort
Og hvor fikk du dette fra ?
"Ett alternativ var att skicka ut hunden i skogen till någon gubbe så hon får vara kvar i livet. Utan att se till vad hunden mår bra av. Hur skulle hennes psyke se ut om ett år utan den mentalträning hon behöver. Skyddar man hunden genom att inte utsätta den för prövningar och utmaningar och psykisk träning?"
Her kommer inlegget vårt igjen
....................................................
Först: Vi tycker det är jätte-trist att X-it är avlivad.
Vi tycker oxå att det är jättetrist att hundar blir avlivade p.g.a människans egoism och dumhet.
Jag skulle personligen aldrig tvinga min hund att umgås med personer den inte tycker om....varken andra hundar, människor eller barn!
Jag tycker oxå att det är trist att en sån här sak skulle behöva hända....men snäppet värre att man inte tar reda på om någonting var fel innan man åker raka vägen och avlivar sin vän!
X-it har väl levt bland alla möjliga barn utan problem i 3 års tid eftersom matte jobbar med barn, men hon tyckte helt enkelt inte om det här "speciella" barnet efter vad vi har förstått från flera håll....hur kan man då utsätta hund och barn för varandra? detta är oansvarigt i mina ögon!
Och vi har oxå förstått att X-it var halt efter ett fall från en brygga.....kanske detta var en bidragande orsak?
Eller möjligtvis att matte är gravid och lite ostabil som ledare för tillfället.....det kan ju oxå vara en bidragande orsak.
Men du valde omedelbar avlivning utan att ta reda på om någonting var fel först. det är ditt val -självklart!
men ikke destå mindre tycker jag det är ett förhastat beslut, och menar att hunden förtjänade en chans till...om inte hos dig så kanske hos någon annan.
Slutligen: Tack för att vi blev informerade sist av alla och efter att hunden var avlivad!!!
Gaute & Miranda
Jag tror iaf bannemej inte att man avlivar en hund i "onödan"!
Det sista man behöver höra efter att ha tagit det tunga beslutet är att man varit en dålig hundägare.
Jag är rätt säker på att du själv känner din hund bäst, du som levt med henne i flera år och sett henne varje dag.
Det är inte den första hunden från samma uppfödare som haft en tvivelaktig mentalitet. Har själv haft en halvbror till din hund och har pratat personligen med flera som har haft svåra problem och inte litar på sina hundar.
Ursäkten att det är valpköparen som är usel har jag sett/hört flera flera gånger också >:C
Hoppas du kan känna dej säker på att beslutet var det rätta trots det här trista bemötandet från hundens uppfödare.
Beklagar sorgen.
Hejsan!
Först och främst vill jag beklaga din sorg. Men jag tycker ditt beslut var ett bra beslut! Tungt, men bra. En hund ska man självklart inte tvinga in i olika obehagliga situationer, men den ska ändå kunna hantera "normala" saker.
"Vi tycker oxå att det är jättetrist att hundar blir avlivade p.g.a människans egoism och dumhet."
Samma som att det är dumt rent av idiotiskt att avla för sin EGEN egoism och dumhets skull på vad skit som helst. För att kunna betala sina räkningar eller köpa sig en ny bil. Ingen tanke på vare sig valpar eller valpköpare. Konstigt nog så är det ALLTID valpköparen som det är fel på eller som brustit i någonting om hunden blir sjuk eller visar sig ha dålig mentalitet.
Det kan inte någonsin erkännas att hunden kanske är sjuk eller har dålig mentalitet. Hur mycket papper det än finns som styrker det så kan man alltid hitta på något annat svepskäl till vad som gått snett. Snacka om att inte ta sitt ansvar som uppfödare. Räkna inte med stöttning för det kommer du inte få, från och med nu så kommer du bli baktalad och bespottat som allt möjligt och att du avlivat en helt frisk hund. Det är helt enkelt dig det är fel på, inte X-it eller X-its uppfödare.
Hur frisk är en hund som hugger en unge eller är rädd för fladdrande gardiner??
Att en hund håller sig lugn på en utställning är absolut inget konstigt, det är massor med hundar och folk överallt så någon fokus på något får man inte. Hundar som det inte gick att hälsa på för de var så vassa och skarpa, har varit på utställningar utan att äta upp hela folkmassorna där, de kan ju vittna om att inget är som vanligt på en uställning. Sen lever man inte på utställningar och kan väl inte utgå ifrån hur hunden beter sig där.
Faktum är att jag vet i allafall 6 hundar som har eller hade denna typ av problem. Alla från samma kennel. 4 av dom lever inte. Fler kommer de mest troligen att bli som får somna in för att man promt skall avla på ostabila hundar. Eller som det så fint heter, vassa, skarpa.
Nu har jag ingen aning om vilka som var din hunds föräldrar och hur vassa de var. Men det kan ju kort och gott räcka med att en av de var vek och den andra ok.
Det är starkt och bra gjort av dig att gå ut med detta och fler kommer att göra det i sinom tid. När det är tillräckligt med folk som gått ut med sin info så kan man kanske inte längre skylla allt på köparna. Det säger ju mer om vad man själv är för person som säljer till så mycket olämpliga valpköpare.
Dessutom så tror jag att en bekant till mig såg dig och din hund för ett tag sedan på ett övergångsställe då din hund gjorde ett utfall mot en tant som ni mötte. (Annars så är det ytterligare en till dc tik som håller på så i stockholmstrakten)
Visst att dcn ska vakta men utfall hur som helst oprovocerat är inte ok.
En rädd hund ÄR en farlig hund!! det har inget med graviditet att göra. du är ledare oavsett om du är bakis eller har mens och så vidare men ostabil ledare kan jag nog inte hålla med om förutom kanske när man totalt byter sätt, beteende, lukt, rutiner på dygnet. ja allt som man gör om man pumpar i sig anabola och andra preparat.
Det tråkiga med allt ihop är att det är du som förlorat din bästa vän det är du som är ledsen. Det är din förlust. Men på grund av att ens anseende kan bli svärtat så sitter du med en kennel som vänder dig ryggen. Du är inte den första och tyvärr inte den sista. Men du är i allafall inte ensam.
Följande kommer från X-Its blogg, presagautesprovider.blogg.se.
Postat av: Helena Beacock
Ja d va väl fint sagt Jaya, vill bara lägga till att denna underbara hund som idag inte finns me oss hade aldrig klarat sig på utställningarna om hon varit så farlig att hon hade behövt avlivas. Som tex senaste utst. då d va nästan 3000 hundar anmälda och ja hur många är man inte per hund på en utst, ca 2/pers i snitt.
Dvs ca 6000 människor minst, stora som små.
Många funktionärer å många som går in me sina hundar bara för att titta på alla fina raser. Så d e alltså MÅNGA människor på plats å mkt spring. När det händer en sån sak som hände X-It så brister det i ledarskapet. Kolla tex på MANNEN SOM TALAR MED HUNDAR Cesar, han skulle ju behöva avliva ALLA typ då. Men mkt ligger hos oss som ägare.
En hund som X-It hade förmodligen fått d mkt bättre om d hade gjorts ett ägarbyte på henne isället för att ha en trött å illamående gravid heltidsarbetande matte. Så beslutet va självklart tungt å ja hoppas hon e nöjd me d å kan leva me d resten av sitt liv!!
Å va d gäller våra underbara uppfödare i landet som försöker göra allt för att vi ska få så bra hundar som möjligt å att dom hamnar i bra familjer, har vi som ägare/köpare till hundarna skyldighet att meddela om något bra händer å självklart om nåt dåligt händer.
Å en hund me den kalibern som X-It hade så tycker ja självklart att hon hade kunnat fått en chans hos tex nån bonde på landet å kanske fått lära sig använda sitt huvud å fått jobba varje dag. D finns faktiskt folk som tar hand om "problemhundar". När X-It varit me mig å mina barn i mitt hem(som är överallt)så har det ALDRIG varit några problem.
Men när den som håller i snöret på hunden överför negativ energi å att allt e farligt runt omkring den å att hunden e farlig för allt så kan d ju inte bli annat än tokigt. Men som sagt va hade hon fått chansen att använda sitt huvud på rätt sätt så hade hon levt idag.
Å ja har fått höra att ja inte ska lägga mig i för d e inte min hund, ja vet d. Men hon har betytt sååå mkt för mig å d vet Jaya. Å ja måste också ha rätt att reagera å bli ledsen å arg över detta beslut som ja inte tycker är rätt. Ja e inte mer än mänsklig.
X-It är å kommer alltid att vara en stjärna i mina ögon. R.I.P
//X-Its handler Helena Beacock
2009-09-08 @ 22:20:52
