..
..ibland kommer d över mig. Den hämska känslan under födseltimmarna. Charlie e verkligen kärleken i mitt liv, d har inget me d att göra.
Minnesluckorna, yrseln från lustgasen, hur ja försvinner in i djupet av epidralen, dumma elaka otrevliga sköterskan.
Fem minuters lycka, charlie e ute.
Sen kom mer hemsk, väntan&frossa, att inte veta vad som händer min pojke, mår han bra e han frisk vem kramar honom??
Ingen att prata med, bara ligga där i tysnaden mitt i nattenmed ovishet om hur allt gått.
Fryser e törstig men ingen e där, kan juh inte röra mig å har ingen röst.. Tårar.. En klaustrofobisk känsla. Slappna av å sov?? Kallsvettas troligen av allt stohej som sen bara avtog. Förbannat.
Somnar äntligen å väcks strax efter, äntligen ska ja få träffa M å M & Prince. Då e jag så trött att ja somnar!!!
Närmst förlande dagarna e jag yr, trött å lite vilsen. Va hände lixom?? Å hemkomsten vart inte bättre. Jag e absolut tacksam för all hjälp men att inte kunna ta hand om sig själv, sin son. Inte bära bilbarnstolen, inte kunna fälla upp vagnen inte kunna gå lagom fort. Förbannat!!
Nu regnar det
//J
