victoryous

Igår pratade dom om Julklappar. 

En var eller ös på?

Jag tycker juh att man måste kunna mötas på mitten, i alla fall till barnen. En större å så två-tre småpaket å övrigt Kläder(som alltid behövs å uppskattas)

Att familjen oavsett konstalation ska kunna komma överens om vad hen kommer minnas och bli glad över å gemensamt köpa alternativt komma överens om vem som köper.

Man tänker kanske att ofta blir d tjaffs om vem som "blir tvungen" men jag tror att det är tvärt om, för vi är så förbannat vana att skämma bort!

Det blir som en tävling om vem som köpte den värsta bästa dyraste största häftigaste klappen, och eventuellt lägger ribban för att sina egna barn/kommande barn ska få awesome klappar i framtiden. Det ma dock glömmer där är: Man själv vill vara bäst.

Det blir bara nå galet race, å så som Anders sa: De sista klapparna orkar man knappt öppna. 

Så ska d väl fan inte vara?

Nej!

I år vet jag att min son kommer få en awesome klapp, prickad av hans Moffa. 

Ingen behöver tävla me honom.

Själv hade jag en asbra plan till Lilla Miiisen (asså då Jönnus Dotter Elina)

Men! Jag har inte riktigt pengarna så jag lurade pappa att tycka d va en bra plan att han köpte d, så stödhandlade jag till den så d blir komplett. Å där tycker juh Jag: enough!

En sak hon kommer ha kul med, d räcker så.

Å samma om Chal, han får den av moffa, av mig får han nå spel å enough!

Man behöver inte ösa på! D e inte öset du minns, dj minns den när du blir så glad så du nästan gråter. Du minns hur kul du hade me den där klappen. D e d du minns! Tillsammans med smaker av godis, dofter av mat å gran. Förståru!

Minnen skapas inte i mängden klappar!!!!