victoryous

Idag va vi på Huddinge sjukhus me Challan öron.

Jag fick en smärre block då vi gick in där. D va juh där jag fick C, d va där dom behandla mig som skit, d va där dom behandla Mirelle å Malin som skit, d va därifrån jag sprang ut me tårar i ögonen me en unge jag djälv inte kunde bära för jag vägrade vara kvar.

Efter att jag blev igångsatt 11:30 på dagen å hade verkar från typ 15:00-00:00 mer å mer för var timme. Fick lugnande å somna å vakna ca 03:00 av att nått hördes fel.

In kommer först en sköterska lite tyst å jag ser på maskinen att hjärtljuden går ner å frågar: blire snitt nu me gråten i halsen å ork finns d ingen kvar efter massa timmar me värkar å inget händer. Hon säger: d e ingen fara. Mirelle å malin sitter på varsinstol å sover. Sköterskan går ut å 30 sek efter d far 4 st in alla lampor på Mirelle å Malin flyger upp å Epidral på en som e hög på syrgas å inte alls me I gamet. Alla skriker å gapar. Jag stängde av redan då vi kom in i rummet kl 11:30 så jag ba ligger där. Samtidigt som dom snabbt bestämmer vem av malin å mirelle som ska med mig kör d sängen mot en opSal. Då de går sliter en sköterska av mina örhängen å jag e helt borta men tag kraft å ryter till henne att jag fan kan själv!

In på op ut me C. Iväg me han vart han nu ska å d va som att jag dog lite på insidan. 

Mig kör dom till uppvaket, vad jag nu ska vakna ifrån då jag knte ens sover..? 

Till 7 ligger jag där å kallsvettas å smågråter. 

Efter 7 körs jag in på rummet där malin sitter. Vart e mirelle? Jo henne sa dom till att hon knte fixk va kvar pga smittorisken...(???!)

Så 05:00 fick mirelle sätta sig i en bil å köra hem från huddinge själv... 

Väldigt genomtänkt..

Jag fick förlossningpsykos å säkert många med mig som gått igenom samma sak. Kärlek för C fanns inte fram tills dagen då han log mot mig.

Den dagen är den bästa i mitt liv.

Allt d där andra innan minns jag knappt å det lilla jag minns lnskar jag att jag inte mindes.

Huddinge : U suck!