ImagineryImage
Den där fronten ja dels visar å dels får sagt till mig: hur jag e.
Hård. Tuff. Hjärtat nånstanns långt därinne osv osv.
Men så hare blivit bättre. D börja nån ggn runt Anna Berg. För hon vågade säga till mig å ja lärde mig i liten skala att ändra sätt å ändra språk å ändra uttal å mer därtill.
Idag har ja en Ponny in my life som visar på hur långt jag kommit.
Å sen ang nå annat.. deppet. Haft en eller två dagar dipp. Igår vare mer illa än på jättelänge. Å det blir juh lite bakslag när ja håller front å så släpper ja den när ja e me Henne.
D blir jjh då som att d e pga Henne ja e depp. D äre inte!
Hon e väl den som håller mig på fötter. Bara Hennes närvaro ger mig ny luft att andas å nya krafyer att völja att leva. Pälskar dig min sol, min pälsklingspälskling min Fina Sassi
Kommentarer
Trackback
