đąđ„đđ
som skrivet av mig sÄ en rak kopia:
Om lÀnken int funkar:
"Nu har jag, efter mÄnga Är av otillrÀcklighetskÀnslor, skam och Ängest Àntligen fÄtt min adhd-diagnos sÄ jag uttryckte besvikelse över hans brist pÄ förstÄelse och empati tillbaka och sÄ var det slut pÄ den diskussionen. För den gÄngen i alla fall.
Men jag kan ÀndÄ inte sluta tÀnka pÄ det. Hans ord hÀnger kvar. Nu var det dÀr bara en tanklös kommentar i förbifarten över nÄgot som jag antagligen hade glömt att ta tag i, men kommentaren mottogs inte i ett vacuum. Jag har ju levt med "bristande sjÀlvdisciplin" i 40 Är nu och min sjÀlvbild Àr uppbygd kring att andra tycker att jag Àr lat, slapp, initiativlös och ja... oduglig. Min adhd-diagnos har gett mig ett svar pÄ varför, men den har ju inte förÀndrat nÄgot egentligen. Jag kan ju fortfarande inte "skÀrpa till mig" eller bli bÀttre pÄ att passa in i den dÀr snÀva boxen som samhÀllet presenterar för oss.
Och mina svÄrigheter har inte bara cementerat min taskiga sjÀlvbild utan ocksÄ format och pÄverkat mitt liv och min vardag. Omöjliggjort en stor del av min skolgÄng, utbildning och i mÄnga fall jobb. Det finns nÀmligen ingen plats för mÀnniskor som inte kan följa samhÀllets mall och det lÀmnar mÄnga av oss strandsatta och utanför. Och med den borgerliga politiken som har förts större delen av mitt vuxna liv sÄ skapas Ànnu större klyftor. Det blir svÄrare att lÀsa upp betyg, svÄrare till sjukpenning, svÄrare med alternativ.
Och hÀr möter jag motstÄnd och oförstÄelse. NÀr till och med min egen make sÀger "skÀrp dig dÄ" sÄ kan ni kanske förestÀlla er hur övriga samhÀllet betraktar mig?
Jag har haft Ă„ngest sedan jag var tolv. Adhd Ă€r jag född med och sedan hade jag ju min klassbakgrund, mitt sociala arv och bristen pĂ„ ekonomiskt kapital. SĂ„ det Ă€r svĂ„rt att âta sig i kragenâ som det sĂ„ fint heter dĂ„. Och ja, jag vet att andra kan, men jag kan inte.
Jag vet liksom inte hur jag ska förklara hur det Àr att leva med psykisk ohÀlsa eller att ha de svÄrigheter som adhd medför. Hur fÄr man nÄgon att förstÄ att bara tanken pÄ att passa en tid eller ringa ett telefonsamtal kan fÄ det att totalt lÄsa sig i kroppen? Hur fÄr man folk att förstÄ paniken som kan uppstÄ inför vanliga möten eller krav pÄ vardaglig prestation? Eller oförmÄgan att automatisera det mest enkla i vardagen. OförmÄgan att skapa rutiner.
Jag skriver tusentals listor. Att komma ihÄg att hÀmta barnen pÄ fritids krÀver all min koncentration. Inte för att jag Àr lat utan för att jag funkar just sÄ. Och det syns inte utanpÄ.
Det Ă€r sĂ„ lĂ€tt att tycka att i Sverige sĂ„ har vi alla samma möjligheter och "kan jag sĂ„ kan alla", men man kan inte jĂ€mföra pĂ„ det sĂ€ttet. Det Ă€r att ignorera egna privilegier och visar stor okunskap inför det kapital vi alla bĂ€r med oss: Det sociala, ekonomiska och kulturella. De sĂ„ kallade FĂRUTSĂTTNINGARNA. Att vissa mĂ€nniskor klarar av att ta sig igenom till synes stora svĂ„righeter beror oftast pĂ„ att de har haft kapitalet för det. MĂ€nniskor omkring sig som stöttat, tron pĂ„ sig sjĂ€lv, ekonomin, sociala skills eller annat. Att sakna motivation eller ork Ă€r inte att vara lat. En del av oss har diagnoser, andra saknar ett visst kapital och det spelar ingen roll hur mĂ„nga kĂ€cka sjĂ€lvhjĂ€lpsböcker man lĂ€ser för man kan inte peppa sig ur ett samhĂ€lle som vĂ€grar göra rum för olika sorters mĂ€nniskor. "
// Zina Al-Dewany
Inte nu, men. Men d finns sÄ mkt annat som behöver beskrivas. Eller förklaras.. eller fan ! Talas ut ur minm unn! Hantering av pengar. Hantering av trÄnga utrymmen. Hantering av beröring. Hantering av att duscha(!!!) Hantering av tillfÀllig sömbrist. Hantering avvatt slÀppa taget. Hantering av nya situationer. Hantering av nya mÀnniskor. Hanteeing av likasinnade mÀnniskor.
RÀddningarna i djur, skratt, sex, tyst sÀllskap, telefon. Lösningarna pÄ pengabiten, pÄ vardags"sysslorna". Saknaden av körkortet stöttande vuxna undee uppvÀxten.
"Hon Àr sÄ glad jÀmt"
Mm för har man damp(adhd) sÄ Àr man bara arg Ä svart i ögonen Ä ..ja ett litet jÀvla monster. Jag e juh söt me mina enorma bruna ögon Ä mitt konstanta skratt Ä sprudlande glÀdje.
Why? Jo för i min vÀrld finns inget MellanlÀge. Asglad, skitförbannad Tokledsen megalycklig. Ord som Hatar &Àlskar-> PÄ eller Av!
SÄ nu mÄste ja upp Hej
Kommentarer
Trackback
