victoryous

Jag vill kunna säga, tänka å känna utan att ha tårar i ögonen jämt å alltit. Att grta är inte svagt, jag vet d. Men d e svårt att få sagt va man vill säga när man börjar böla hela tiden. Folk har en tendens att tycka extr synd om en när man gråter, utan att igentligen lyssna på va man försöker få sagt. Att vara tillags så hen inte gråter för gråt e så ledsamt. Å oro hos andra när man gråter. 

Vet massa ggr på jobbet när jag igentligen bara varit frustrerad eller less(<inte ledsen!) å det alltid slutat med att ja brutit ihop å börjat gråta å vips så vill alla göra allt i sin makt för att just den situationen inte uppstår> men problemet i sig kvarstår. 

En ggn skulle en kollega be om ursäkt för sitt extremt otrevliga beteende, men jag va inte alls mottaglig där och då. Hon följde efter mig hela vägen in i datarummet fast jag sa: "vi tar inte d nu" & "jag vill inte". En annan kollega såg vad som hände å fick ut henne ur datarummet. Jag blev så frustrerad och kände mig trängd+då litet utrymme som jag har så svårt för å ingen utväg;hon blockerade med flit dörren i ett sätt att tvinga mig att lyssna. Kollegan som sett fick pressa upp dörren å fick som sagt ut den här första kollegan. 

Å sån är jag, tydligen. Mot min vilja helt. Min mamma hatade det:"måste du alltod gråta för allt" å d va sååå många ggr ja önskade att jag inte grät, att jag kunde tjaffsa"diskutera" utan att gråta..men d gick aldrig. En ggn nu i vixen ålder har jag svalt gråten å bara blivit fly förbannad... men d e just d. Förbannad>arg>skitsur har jag blivit ca 10ggr, i hela mitt liv. Kan nog räkna upp några av dom.. 

*Jenny å kattungarna

*Pappa å de rosa kläderna

*Challe blev sparkad

*Tjafft om "jaya ska alltod ha sin väg, när jaya säger till ska alla hoppa".

... kommer lixom inte på fler.. minns att jag lacka på Jenny en ggn när hon putta mog över Jessie när ja gick me henne i händerna, sådär man går me små människor som inte lärt sig gå ännu. Då va jag vaddå, 7? 

Som sagt, d e sååå få ggr jag blivit riktigt jävla snorförbannad, å då finns inte ett uns av gråt.

Den mest vanliga kännslan är frustration, över andras lathet å okunnskap eller ovilja att lösa problem i stället för att bara gnälla(japp massa sånt på jobbet...!) 

Orkar inte skriva mer nura så jag la ner. Hej